Imma

Vi ligger i mer eller mindre ofrivillig språkträning här, vi klosterkatter. Skällisen som bor hos oss över sommaren talar ett främmande språk som vi inte begriper och matte säger att vi måste lära oss att förstå varandra... problemet är att hundar och katter tydligen använder samma ord emellanåt, men att de betyder helt olika saker.

Som till exempel det här med svansviftandet. Vi katter viftar ju bara häftigt på svansen när vi är irriterade eller arga, eller hur? Men jycken viftar visst bara på svansen när hon är glad! Hur skall man veta sådant bara så där spontant? Jam menar, rätt som det är står man öga mot öga med henne och hennes svans fläktar vilt baktill... skall man fly eller gå till anfall? Ingetdera, säger matte... Belle talar om att hon är glad och tycker om dig!

Faktum är, att enligt matte uppmanar Belle oss till lek mest hela tiden. Det ser väldigt konstigt ut... hela framändan på hunden plattar till sig mot golvet, medan bakändan står upp och svansen viftar. Betyder det att hon vill leka? Philemon har börjat studera henne noga, kan jag jama... och han verkar faktiskt ha klurat ut ett och annat, för han är inte det minsta rädd för henne. Det är inte jag heller, för hon beter sig mycket artigt mot mig... vänder bort blicken, viker undan med hela huvudet och stiger åt sidan när jag vill komma förbi. Men husisarna springer helst förbi henne, eller vänder och springer åt andra hållet.

Det märkligaste av allt är att Belle verkar förstå kattspråk! Så fort någon av oss katter kommer i närheten, står hon still och viker undan hela ansiktet... och om katten envisas, går hon undan. När husisarna springer omkring här inne hos oss, sitter Belle helst i knäet på antingen matte eller gammelmatte... *fnissar* Matte säger att det beror på att Belle lever tillsammans med katter hemma hos sig, så hon vet när det är dags att passa sig. "Belle skulle aldrig komma på tanken att angripa någon av er katter" skrattar matte. "Hon vet att ni har vassa klor och tänder". Så egentligen behöver ingen vara rädd för någon annan... vi behöver bara lära oss att prata varandras språk.

Imma

Igår kväll var matte bekymrad över att hon kände sig "bedövad" över vänstra sidan av magen och ryggen i midjehöjd, så i morse ringde hon till sin människovet och blev tillsagd att komma in direkt. När hon kom hem, hade hon medicin med sig och berättade att hon hade fått borrelia, en sjukdom som man får av fästingar. Men hon hade inte märkt att hon var fästingbiten! Doktorn hittade bettsåret på hennes rygg och sa att fästingen troligen hade fallit av för någon vecka sedan... och nu måste matte äta medicin och hålla sig borta från solsken i nio dagar. När det precis har blivit sommar ute! "Jag får väl ha heltäckande kläder på mig" sa matte förnuftigt "och en hatt på huvudet, som skuggar ansiktet". För hon måste ju fortfarande ta ut skällisen på promenader då och då under dagen.

Nåjam, hon klarar sig säkert - det kommer att vara mycket att göra framöver, och jag har inget emot om hon stannar inomhus så mycket hon kan mellan promenaderna. Vi måste ju börja förbereda för gammelmattes fest den 6 juni och mattarna har en hel del att göra: matte skall laga mat, som sedan skall frysas in, och gammelmatte skall baka speciella tårtor, som också skall frysas in. De vill ha det mesta klart i god tid för att slippa stressa precis innan och under festen, och jag har givetvis lovat att hjälpa till. En av mina många specialiteter är att vaka framför ugnen när den är påslagen - det har jag gjort sedan jag var liten kattunge, och matte säger att jag är jamarbra på att säga till om hon glömmer bort det hon har ställt in där.

Just idag har vi dock inte gjort så mycket - mest solat. Det är nämligen jamarvarmt och soligt idag! Så mattarna och hunden har varit ute i trädgården (matte satt i skydd under ett parasoll) och vi katter hölls i kattgården:

De enda som saknas på denna bild är Jenny och undertassad

Matte

Eftersom jag har lovat Imma att inte prata hundar i den här bloggen, skall jag inskränka mig till att visa en bild jag tog idag:

Och så skall jag tala om att hunden ifråga har fått en egen blogg, som ni hittar här: http://sommarhunden.blogspot.se

Imma

Natten till idag bestämde oss Philemon och jag för att testa om det överhuvudtaget gick att vara i närheten av den där hunden. Hon låg ihoprullad under täcket hos matte och sov, och vi kröp in, vi också... och tänk, det fungerade alldeles utmärkt. Varm var hon också... hmmm... *fundilerar*

Sovit har hon förresten gjort mest hela dagen idag också, för det har ösregnat ute och vi har ju förstått av Sigge att hundar blir svårt skadade av regn. Och är regn det minsta likt duschar, förstår jag dem till fullo! Själv är jam ju aldrig ute i regn, så jag vet inte hur det känns... men duschar hatar jag innerligt och heligt.

Husisarna är måttligt förtjusta i jycken, kan jag meddela. Jenny har visserligen varit framme och nosat försiktigt på henne medan hon sov, men de andra springer så snabbt de kan förbi (om de måste) eller stannar kvar inne hos sig (om de inte absolut vill vara här - men just nu verkar de inte särskilt angelägna).

Imma

Som ni vet, är jag inte direkt kär i Philemon utan tycker mestadels att han är jobbig. Men när man får in en skällis i reviret, kan det vara läge att slå sig samman och lägga upp en plan för hur man skall tassera den uppkomna situationen. Gärna på någon högt belägen punkt, dit skällisen inte når.

Matte retas med oss och säger att "det är nyttigt för gruppkänslan med en gemensam fiende", vad nu det kan betyda. Själva anser vi bara att försiktighet är en dygd! Fast än så länge har jycken varit uthärdlig och både Philemon och jag tar oss emellanåt en runda kring henne och nosar lite extra nära när hon sover. En sovande skällis behöver man ju inte vara rädd för, jamar jag.

Köksbordet, skrivbordet och klätterställningarna är också bra utkikspunkter - där kan man hålla koll, utan att riskera sin egen päls. När vi är trötta, sover vi hos gammelmatte... ja, för skällisen har blivit så förtjust i matte att hon alltid hänger i hasorna på henne. Är det något som irriterar mig, så är det väl detta... att vart än matte går, är Belle där. Och hon sover under mattes täcke på nätterna, så Philemon och jag har börjat sova hos gammel-matte istället.

Nu i eftermiddags blev Philemon lite ynklig och lade sig att snutta på gammelmattes ärm:

Det tyckte jag var lite gulligt, faktiskt...

Matte

Imma har lovat mig att få skriva i bloggen idag, mot att jag inte gör om den till hundblogg nu utan låter Belles sommar dokumenteras i en annan blogg (får återkomma om det när jag har lagt upp den och kan ge er en länk)... och givetvis skall jag börja med att berätta hur gårdagens loppis var!

Vi hade bokat två bord - ett till oss själva och ett till Nattsmygarn Design, d.v.s. Michelle och Suvi. Morgonen var lite orolig, för det var mulet och blåste rätt friskt... men sedan klarnade det upp, och ju längre fram på dagen vi kom desto soligare och varmare blev det. Blåsandet fortsatte dock hela dagen, så emellanåt fick man kila runt bordet och rädda något som blåst ner eller flaxade iväg från vår plats. Solen lockade dock massor av besökare och över femtiotalet säljare fanns på plats, plus att det var levande musik och trollkarlsshow m.m. på scenen, ponnyridning för barnen, mat och fika både inne i muséet (som givetvis höll öppet) och Kaptenskans café, korvförsäljning, chokladhjul, lotterier m.m. Gammelmatte och jag sålde jättebra! Vi hade hoppats på kring 500 kronor, men kunde räkna in ett netto på över 1.000 kr... vilken lyckad dag! Och betydligt lättare att packa bilen inför hemresan än det varit inför ditresan, eftersom vi lyckats sälja mer än hälften av det vi haft med oss...

Kom och köp!

Vid 16-tiden stängde marknaden, och då drog vi med oss tjejerna hem till oss och bjöd på middag (Suvi hade fyllt år dagen innan, så vi ville fira henne lite) med efterrätt och fika. Då begrep nog inte Belle att hon skulle bli kvar... men framåt 20-tiden åkte faktiskt Belles dotter Dorika, Michelle och Suvi hem till Västerås medan Belle förvånat kunde konstatera att hon inte skulle följa med. Vi hade väntat oss lite oro och övergivenhetstecken, men det enda Belle inte verkade nöjd med var att Philemon inte ville leka med henne... han talade tydligt om vad han tyckte och flyttade sedan upp i övervåningen, även om han kom ner till natten och sov hos gammelmatte. Det gjorde Imma också, för i min säng (under mitt täcke) låg en ihoprullad Belle och sov gott!

Idag har Belles dag varit full av upptäckter. Jag gladde mig mycket åt att hennes matte hade packat ner en spårlina bland hennes saker, för jag har flera hundskruvar (sådana där stålmojänger man skruvar ner i marken och sätter fast koppel i) och kunde därför låta henne gå relativt fritt i trädgården i flera timmar under eftermiddagen. Det gillade hon! Dessutom har vi ju varit ute på flera kortare promenader för att hon skulle få uträtta sina "sedvanliga hundgöromål" som Sigge kallar det.

Belle sedd uppifrån, vilande i gröngräset

Och så fick hon träffa en person hon blev väldigt förtjust i: Christer kom nämligen över för att hjälpa oss att koppla in DVD:n och videon i den fina TV han gav gammelmatte i vintras (vi hade nämligen misslyckats med det). Glädjande nog hade han tid att fika i trädgården också...

Nu är vi rätt möra allihopa, så kvällen får bli lugn. Husisarna har varit inne här en stund, medan Belle var instängd i sin koja (se bilden nedan) - men när de fick syn på henne, tvärvände de och återvände in till gammelmattes sida av huset igen *skrattar*. Misstänker dock att det inte dröjer så länge innan både de och rexarna inser att Belle vet att man inte bråkar med en katt... och då blir de tuffare. Jag måste också lära Belle att luckan ut till kattgården är ajaj för hennes del, så att hon inte ramlar ner och bryter benen av sig. För med så här ljuvligt väder måste ju katterna kunna gå ut som de är vana!

Philemon

HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP! RÄDDA MAJ! Matte gjorde allvar auv sitt hot och tog hit ena skällis idau! Jau är förtvivlad... ente trodde jau att hon verkligen skulle göra det, jau trodde att hon bara skämtade med maj... *hänger med huvudet* Men nu går den dära svarta jycken omkring i mitt revir och trour att hun har samma rätt te min matte och mina liggplatser... och matte paustaur att hun ska va här hela sommaren *ryser*.

Om ente den dära skällisen är borta i morgon, är det jau som packar och flyttar.

Matte: Ja, kära nå'n, vad har vi gett oss in på, tro? Philemon har tydligt talat om vad han tycker och Imma gör som med husisarna, håller sig undan. Till det kommer att vår nya vän, Belle, naturligtvis inte begriper varför matte lämnade henne kvar här... men vi räknar med att allt har lugnat ner sig om ett par dygn, när både Belle och katterna börjar vänja sig vid varandra. Det är liksom bara att gilla läget, för Belle behöver oss just nu och jag ser fram emot att få lära känna henne! När jag var yngre och bodde hemma hos mina föräldrar, hade vi hund... och egentligen var det en hund jag tänkte skaffa mig sedan jag flyttat hemifrån, även om min pälsdjursallergi satte stopp för drömmarna. Och sedan blev det katt för hela slanten, sedan jag lärt mig att leva tillsammans med Imma och Aragorn. Jag älskar katter, men jag tycker mycket om hundar också, så jag hoppas verkligen att det här skall bli bra! Det är ju lika stressigt för alla inblandade när en ny katt kommer till reviret... att Belle är hund, spelar nog mindre roll. Och hon vet hemifrån att man inte bråkar med en katt - hihi!