Philemon

Nu ska jau jama om något himskt - jau har haft UTEGÅNGSFÖRBUD i flera dar! Ente en tass har jau fått sitta ut i kattgårn, fast den e min hel å hållen, å alltsammans e en litta orms fel. Ja, ni läser rätt! En litta orm, en svarter å slingri sak, va dum noug att visa saj för mattarna precis utanför kattgårn häromsistens - å genast blidde mattarna tossia å sa att jau ente fick gå ut. Dörrn ut te kattgårn förblev stängd, fast solen sken så varmt i alla fönstren. Kan ni begripa?

Så i kväll tog matte fram en röd sak ur förrådet uppe vi garaget. En lång stund såg de ut som om hon brottades me den, men så röt den te alldeles förskräckligt å börja tugga i saj gräset å blommorna. Jau blev redit orolig att den sulle äta upp matte åsse, men hon gick bakom den när den tugga saj igenom trägårn på baksidan av huse. De va nog ente så roligt att valla de där monstret, för matte blidde svettigare å svettigare... men när den hade ätit upp hela gräsmattan bakom huse, ledde hon tillbaka den in i förråde å stängde dörrn. Sen kom hon in här å sa att "nu kan katterna få gå ut i kattgårn igen, för nu kommer de inga ormar". Å så slängde hon saj på sängen, satte på fläkten å låg som en dö råtta på rygg en lång stunn.

Jau jamade om monstret me Imma, för sådana där hade vi ente i Malmö minsann, å då sa hon att när man har en gräsmatta måste man ha en gräsätare te å hålla efter den me. Å så berättade hon varför mattarna tycker så illa om ormar... "det är ente ormens fel" sa hon "utan mattarna vill ente att nån av oss blir ormbiten". Tydligen är det så att klostrets säkerhetskatt blidde biten av en orm å dog... hade jau ente en aning om, jau menar, att ormar kunde va så rälia! Då förstår man ju litta bättre varför matte ente vill att jau träffar på en sån där slingerbult...

Imma

Igår rymde mattarna hemifrån och blev borta hela dagen. De kom faktiskt inte hem förrän vid midnatt! *fnyser* Och då visade det sig att de hade varit otrogna... lyckligtvis med de tuffa Bie-killarna, som vi känner sedan förut och litar på, men i alla fall.

Det var nämligen så att Svarts, Moses, Pis och Prickens Hussefar fyllde år nyligen, men då hade inte mattarna möjlighet att fira honom... så igår, när de för en gångs skull hade en lucka i schemat, stack de iväg till Bie (som ligger norr om Katrineholm, för den som inte vet det) med tårta och blommor. Det verkade som om Hussefar blev glad över besöket, sa matte när de kom hem i natt, och så berättade hon stolt att hon hade fått gosa Pis mage! Jodå, det finns faktiskt bildbevis på det... undrar just hur hon gjorde, för vanligen är det ju bara tant Kapten Karlsson som får göra det. Kanske mutade hon honom? Ett par dentabits kan ju få vem som helst att bli lite svag...

För säkerhets skull tömde jag kameran och gick igenom bilderna - jam menar, man måste ju ha liiite koll på vad ens matte har för sig när man inte är med, eller hur? Och här är lite av vad jag hittade:

Här sitter gammelmatte och Hussefar och tittar på bilder

Hussefar var vänlig nog att visa foton på Hedda-båten, och på fina pensionerade militärhunden Jejno som han är daghusse åt, och lajv som är en av hans stora intressen (förutom katterna, som betyder allra, allra mest för honom!).

Jejno kanske vore en trevlig kompis åt Sigge Svamphund förresten? De verkar älska spa lika mycket bägge två! Och pinnjakter.

Här ligger matte och Pi och gosar skamlöst!

Moses, mystikern bland killarna, var mer försiktig...

... och Svart mediterade i deras fina kattgård

Här är deras fankattiska utsikt! Visst är det vackert?

Pricken hade däremot hälsat att han för säkerhets skull höll sig undan... han ville inte riskera att besöket var veterinärer eller sticketanter, hade han jamat till Hussefar. Nå, hursomjam åkte inte matte och gammelmatte från Bie förrän en bra bit över 21, och sedan stannade de i Vingåker för att äta en liten bit mat. Tänk, det var så varmt ute - fast det var så sent på kvällen - att de kunde sitta på uteserveringen! Och sedan fotade de den här vackra solnedgången...

Jenny

Okmjau, då kan jag äntligen slutrapportera altan-incidenten. Identifierade tvåbeningen Glasmästarn (märkligt namn, tycker ni inte?) har avslutat sitt arbete och ordnat så att det inte drar genom altandörrarna. Samtliga rutor är, enligt uppgift, hela och renare än de varit på åratal (i alla fall enligt mattes vittnesmål). Eftersom inga skador uppstått på katterna i huset, avlämnar jag nu denna avslutande rapport och lägger ärendet till handlingarna. Klart slut!

Undertassat
Jenny, bolis.

Jenny

Bolis Jenny rapporterar att skum verksamhet har försiggått i huset idag *honnörssvans och ställningstass*. En okänd tvåbent individ uppehöll sig under flera timmars tid på vår altan och förde oväsen av lika okänt slag, såsom skrapande, hamrande, hackande och klirrande. P.g.a. persiennernas läge till skydd mot alltför kraftigt solsken var det svårt för undertassad att få någon riktig överblick, men jag kunde se att hans ben var iklädda arbetsbyxor och tidvis stod han på knä utanför vår altandörr. Till min stora bestörtning hade han lierat sig med husets snabeldrake! *upprörda morrhårsdarr* Jag kände nog igen den fulingen, även om den oftast bor på andra sidan, där abbemissan har sin cell. Detta måste undersökas noga... bland annat skall givetvis förhör hållas med samtliga i huset boende tvåbeningar och katterna i andra änden av huset. Återkommer med mer information så snart jag kan. Klart slut!

Undertassat
Jenny, bolis

Senare inrapportering:

Hrm, nu har jag hållit ingående förhör, samlat information och forskat vidare i ärendet, och kan nu jama vad som skett så här långt.

Tydligen hette den mystiske tvåbeningen Glasmästarn, och hans uppgift på altanen var att byta ut tre trasiga glasrutor - två hos Imma och en hos oss. Därav alla konstiga ljud. Snabeldrakens del i det hela är fortfarande en smula oklar, men jag tror mig ha lyckats ta reda på att han hjälpte Glasmästarn att göra rent kring fönstren. Hm! *fundilerar* Huruvida han verkligen gjorde vad han sa, återstår att undersöka... jag har tyvärr inte fått tillgång till altanen för en närmare nosologisk undersökning, utan fortsätter att spana från fönstret i vardagsrummet. Enligt ett viktigt inside-jam från Imma, vår abbemissa, skall delinkventen återvända i morgon bitti för att avsluta jobbet. Hans ursäkt för att inte bli klar redan idag var att solskenet mjukade upp kittet för mycket (detta är dock en detalj av så specifik natur att jag som bolis inte har rätt utbildning att avgöra uppgiftens adekvansvärde). Får spana vidare! Klart slut!

Undertassat
Jenny, bolis

Sixten

Idag är det lugnt i hela huset... vi katter har spritt ut oss, somliga sover på sköna ställen och andra sitter i fönstren och mediterar. Själv har jag placerat mig i köksfönstret, som vetter åt baksidan av vårt revir... här finns mycket att se, som fjäderkotletter och fjärilar och mattarna som donar med lite av varje, och så tänker jag så bra när jag sitter här och samlar vitaminer i pälsen. Tvåbeningarna, som inte begriper bättre, tror att vi katter bara solar när vi sitter (eller ligger) alldeles still i en solstrimma, men faktum är att vi sköter om vår hälsa - och vad kan vara viktigare?

Bilden är tagen på ett annat av mina tänkarställen

Idag har jag sett att Sagge har klättrat omkring i kattgården, ätit gräs och solat, han också. Det betyder att Imma och Philemon har varit instängda i vardagsrummet och att Sagge fått vara lös och ledig i resten av lägenheten... skönt att det går att göra så, eftersom jag har förstått att Sagge inte mår bra instängd i sitt rum. Och vem skulle göra det? Alldeles ensam, utan sin husse och utan något vettigt att ta sig för. Leksaker är bara roliga ett tag, och äta och sova kan man ju inte syssla med HELA dagarna... man behöver lite hjärn-stimulans också, och vem vet hur mycket han ser av världen från sitt fönster? Det sitter så högt upp att han nog mest ser himlen och trädtopparna, tänker jag. Fast igår hörde jag matte säga att Sagges husse skall komma hem på permission igen, och då hoppas hon att Sagge får komma hem åtminstone några dagar och vara med honom... och snart borde hussen få flytta hem från sjukhuset på riktigt, om jag har räknat rätt på dagarna. Få se nu... Sagge kom hit veckan före jul... *räknar på klorna*... det blir fem månader! *stora ögon*

På tal om Sagge, skall han snart tillbaka till ögonveterinären igen, sa gammelmatte. Det går inte så bra med medicineringen, tyvärr... så matte hoppas att veterinären skall ha något annat klurigt att komma med. Imma, vår abbemissa, skall också till veterinären för att ta ett prov som visar hur hennes sköldkörtel mår, hörde jag - hm, undrar vad det är för något? Får fråga matte, hon brukar veta sådant. Rafael behöver däremot inte följa med till veten, för hans päls är fortfarande jättekort utom kring huvudet och på benen - ni skulle se honom - det ser ut som om han har byxor på sig! *fnissar*

Nej, nu skall jag klättra ner och knapra i mig lite torrfoder... vi fick en ny sort igår, som heter Royal Canin Neutered Satiety Balance och som är jamargod!

Philemon

Nu kan man vau lugn igen - mattarna haur fixat maden för lång tid framöver. Både blöt mad å torr mad å tonfisk å vitfisk har di skaffat, så nu kan jau sova lugnt om nätterna. Hundan e åsse borta igen, å hon kommer ente hit på ett tag nu i alle fall... fast man ved ente, för matte va redit förtjust i hinne å hon verkade vau redit förtjust i matte åsse. Nåjam, vi tar en dag i taget! De viktigaste e maden, som sagt vaur.

Å solen, förståsens! Har ni åsse vackert väder där ni bor? Vi har massevis me sol, så jau kan gona maj i kattgårn hele dan om jau vill... fast imellanåt gonar jau maj i luddkoftan i skinnafåtöljen, för den e så behagligt varm å skön. Den koftan e bara min å ingen annans!

Imma

Förlåt att vi inte har tassat här i bloggen på ett par dagar... men ni förstår, nu har den där skällisen varit på besök och vi har haft tassarna fulla med att hålla koll både på henne och på reviret. Puh! Ni kan tro att det har varit spinnande, och en mycket märklig upplevelse... jam menar, hon ser nästan ut som en rex, bara lite lite större och inte det minsta lockig, men hon luktar inte som en rex, så man vet ju inte vad man skall tro!

För er som kanske inte minns det, kom skällisen hit för att vi skulle få ta oss en titt på - och göra en nosologisk undersökning av - henne för att bestämma oss för ifall vi kanske eventuellt kan tänka oss att låta henne bo här senare i sommar. Om jag har förstått saken rätt är det lite stökigt hemma hos skällisen just nu, för där bor flera andra hundar och så tre katter, varav en skall få ungar när som helst... och Lena, som den här skällisen heter, trivs inte med stök. Undra på det! Jag föredrar också lugn och ro, det måste jag jama...

Så här ser Lena ut i helfigur

Och här är hon i närbild

Hursomjam, höll vi oss först lite avvaktande och iakttog främlingen i säkerhet uppifrån skrivbordet. Skällisar får väl inte vara på bord, va'?

Matte säger att det syns på min långa hals
hur nyfiken jag är... *fnys*

Men så småningom vågade sig Philemon ända fram - lite för att skällisen inte skulle tro att han var rädd för henne, men också för att kolla ifall en av de två tvåbeningarna hade godis med sig i väskan. Tänk, det hade hon inte! Hur kan man glömma något så viktigt?!?

Förresten, ser ni hur liten skillnad i storlek det är mellan Lena och Philemon?

Och sedan, lite senare, tog han sig en ordentlig titt på henne - och tänk, hon visste t.o.m. att man skall vända bort blicken och inte stirra oartigt! Hennes egna katter (som också är Cornish Rexar, precis som vi) har dresserat henne riktigt bra.

Själv tog jag det lugnare - jag är ju mindre än Philemon och inte lika snabb i vändningarna så här på gamla da'r, menar jag... men när skällisen hade somnat i sin bädd passade jag på att nosa igenom henne, jag också.

Apropå det, ni ser väl den fina spishandduken som vi vann i Fjuttens tävling nyligen? Visst är den snygg! Matte är väldigt glad för den, kan jag jama, så hon får ha den hängande på hedersplatsen där alla kan se den *stolt*.

På natten sov jycken... hrm, jag menar Lena... tillsammans med sin matte i vårt gästrum en trappa upp. Den andra tvåbeningen, som är min uppfödare och som har varit här förut, sov hos gammelmatte - och vi, d.v.s. Philemon och jag, sov som vanligt i sängen hos matte här i vardagsrummet. Och tänk, det gick alldeles utmärkt att sova gott trots att man visste att det fanns en h-u-n-d i huset! Jag är uppriktigt förvånad, men så är det - jag sov som en prinsessa hela natten, och Philemon sa på morgonen att det hade känts alldeles som vanligt att sova för hans del också. Inte hade skä... jam menar, Lena... stört oss när hon gjorde sin morgontoalett heller, utan tyst tassat ut med sin matte en stund utan att väcka oss. Mycket belevat!

Nu måste vi ta oss en ordentlig funderare, Philemon och jag. Skall vi tillåta att Lena bor hos oss i sommar? Det tål att tänka på! Och under tiden har hon fått åka med sin matte hem till Västerås igen - man skall inte ha för bråttom med så här viktiga beslut.

PS. Hundmat smakar inte alls dumt... det är väl inte sant, som tvåbeningar brukar säga, att man "är vad man äter"?!? *orolig* För vi smakade av Lenas mat och hon av vår... visste ni förresten att även vovvar tycker om tonfisk?!? DS.